Balans



Joan Halifax, hennes glöd är så vacker. Hur hon brinner för det hon pratar om. Hur hon blir uppriktigt berörd, sätter ihop handflatorna, sluter ögonen, samlar sig och fortsätter prata. Hennes tal innehåller mycket av värde, både vad gäller ord och känsla. Mitt fokus var lite svajigt här i feberdimman så jag orkade inte riktigt ta in alla ord. Känslan gick däremot rakt in i hjärtat. Beträffande orden var det en sak som stod ut för mig personligen, som jag verkligen tog in och som etsade sig fast. Det hon sa om att ha en mjuk framsida och en stark baksida.

Min personliga tolkning: Om man har en hård framsida så stöter man bort sådant som man inte vill ta in. Det blir som en vägg eller en mur. Det känns tydligt för den som står på andra sidan muren. Om man istället har en mjuk framsida så är man öppen och tar in. Man tar emot. Om man har en svag baksida så ramlar man bakåt av minsta vindpust. Allt det man tar in får en att välta, till föga nytta. Om man istället har en stark baksida så kan man stå där rak i ryggen och ta emot, stadig som en klippa när vindarna blåser.

Att vara öppen framtill och ta emot. Att ändå stå upprätt och inte falla bakåt. Balans.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0