Bloggpaus


På obestämd tid. Behöver fundera lite över intentioner och effekter, för mig själv och för andra. Kanske är det inte rätt form, kanske inte rätt forum. Att skriva enbart för sig själv är en sak. Ocensurerat. Att skriva för andra är en annan sak. En envägskommunikation med ganska lite kontroll.

Jag skriver både för mig själv och för andra. En kombination som inte alltid är så lätt och jag funderar över nyttan med det. Att skriva för sig själv med avsikten att bringa klarhet. Att skriva för andra med avsikten att inspirera. En evig balansgång. Allt kommer från hjärtat men ibland undrar jag var gränserna går. Om jag har passerat dem, eller om jag snarare har tassat på tå. Vad kan folk ta in? Det beror på vem som läser, förstås. Där är jag maktlös, så frågan är: Var går gränsen mellan att inspirera och att avskräcka? Att sprida kärlek eller att skapa missförstånd. Detta är något jag har funderat på. Jag vet inte om denna blogg är det ultimata medlet för mina syften. Inspirera gör man nog bäst genom att helt enkelt leva som man lär. Sprida kärlek gör man nog bäst i mötet med andra, eller genom varma välgångsönskningar. Och att skriva ocensurerat för att bringa klarhet för sig själv, det gör man nog bäst om man enbart skriver för sig själv.

Samtidigt vill jag inte hålla allt detta inom mig. Jag vill nå ut. Jag vill inspirera och sprida kärlek. Jag vill delge, jag vill ge, jag vill bidra. Måste bara hitta rätt kanal. Kanske här, kanske någon annanstans. Kanske på detta sätt, kanske på något annat sätt. Det återstår att se.

I allmänhet trivs jag just nu bäst med att huvudsakligen svara på andras frågor. Inte själv brodera ut mig så mycket. Om jag inte ser att där finns ett genuint intresse, eller om den jag talar med inte är en av de nära som jag gärna delar med mig till. Jag vill egentligen dela med mig till hela världen men det är precis som i The Matrix. Jag kan inte bara sprätta upp alla kokonger, riva alla murar och rycka bort marken som alla människor står på. Jag måste göra det med visdom. Kärlek och medkänsla räcker inte.

Ikväll hörde jag en vis man prata om "crazy cat ladies". Av kärlek och medkänsla tar de hem alla utsatta katter till sig, med de godaste intentioner. De vill hjälpa alla katterna och ge dem ett hem. Men så blir katterna alldeles för många till slut. De trängs i hundratals hemma hos de galna kattkvinnorna (som den vise mannen med äkta kärlek kallade för "compassion idiots") vilket slutar med att katterna lider. Intentionen var att skapa lycka, men på grund av bristande visdom skapades istället lidande. Lite väl magstarkt exempel kanske, men kärnan är väl värd att begrunda.

Jag vill att alla varelser ska vara lyckliga. Jag vill att allt lidande i världen ska elimineras. Jag vill att alla ska veta att de bär på en vacker skatt inom sig. Alla är värda att älskas, av sig själva och av andra. Det finns inga onda människor, det finns bara onda handlingar. Vi har alla en möjlighet att påverka våra egna liv, andras liv och planetens framtid. Vi har alla ett val. Vi har alla ansvar över våra tankar och handlingar. Vi är inte våra tankar eller handlingar, vi behöver inte identifiera oss med dem, men vi har ett ansvar. Vi måste börja inuti oss själva, älska oss själva. Vi måste förstå att varje ögonblick är värdefullt, att varje andetag räknas. Vi måste inse att allt är förgängligt, att det uppstår och försvinner. Det finns egentligen ingen kontinuitet, den skapar vi själva. Och allt vi gör mot andra gör vi även mot oss själva. Vi är alla ett. Det är väl någonstans detta jag vill förmedla. I teorin. Frågan är om det verkligen är där man ska börja. Då har vi ju inte börjat inuti oss själva, då har vi börjat i teorin. Det kan inspirera oss om vi är mottagliga för det, det kan hjälpa oss på vägen, men sökandet ska börja inifrån och svaren ska komma som brev på posten.

Jag vet inte vad som händer framöver. Detta är ett vägskäl och jag väljer att avvakta. Luta mig tillbaka, släppa taget och invänta brevbäraren. Om/när just denna brevbärare kommer vet jag inte. Kanske imorgon, kanske om ett år, kanske aldrig. Dessa brev kommer inte på beställning, de kommer när man är redo.

Kärlek till er alla!
Emma


Kommentarer
Postat av: Em

Jag hoppas du hittar vad du söker. Allt jag hittat här är enbart insipration och framförallt nyfikenhet.

2011-09-24 @ 16:38:00
Postat av: Emma

Em: Tusen tack! Det värmer och glädjer verkligen att du har funnit inspiration och nyfikenhet här. Tack för alla dina fina, kloka och värmande kommentarer. Jag blir väldigt nyfiken på vad du är för en person, du verkar så öppensinnad och klok.

2011-09-24 @ 22:11:29
URL: http://medmetta.blogg.se/
Postat av: Tina - Minnas mamma

Nu var det några dagar sen jag kikar in och ser det här! Ta en bloggpaus om du behöver kära Emma! Om eller när du börjar blogga igen så låt mig veta! Jag älskar att kika in här ibland och läsa dina kloka tankar.

Kram!

2011-09-29 @ 21:09:51
URL: http://hejtina.blogg.se/
Postat av: Lotusblomman

Jag håller med om att blogg är ett svårt forum att nå ut i. Men jag tror på radikal honesty; enda sättet att sluta känna sig ensam och tro att man är den enda som går runt med viss typ av tankegångar är att få ta del av andra människors som öppet vågar skriva/tala om sina. Jag har lärt mig enormt mycket av att läsa bloggar och självbiografiska böcker. Och ibland har det varit just den litteraturen som har hjälpt mig när allt har varit som svartast. Och nej, det är inte så att jag har kontaktat författarna och tackat dem och att de har fått cred för vad de har gjort. Snarare tvärtom; deras böcker kan ha blivit hårt kritiserade för att de är just det som andra inte vågar vara; nakna och brutalt ärliga.



Jag respekterar att du vill ta en bloggpaus, men vill kärleksfullt uppmana dig att inte hålla inne för mycket med det du tror på. Man kan inte påverka andra att tänka som en själv och det får aldrig vara syftet. Men att stå för vem man är och vad man tycker är definitivt ett sätt att sprida kärlek i världen på. <3 <3 <3

2011-09-29 @ 21:59:16
URL: http://ettlivieftertanke.blogg.se/
Postat av: Emma

Tina: Tack för din fina och förstående kommentar. Det värmer att du tycker om att kika in här. Jag lovar att berätta för dig om/när jag börjar blogga igen :)



Lotusblomman: Riktigt bra och klok kommentar! Den fick mig verkligen att tänka till här. Du har så rätt! Nu blev jag plötsligt sugen på att fortsätta blogga. Vi får se, jag ska landa lite så får vi se vad som sker :) Tack!

2011-10-01 @ 14:33:09
URL: http://medmetta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0