Venit in mentem

De senaste dagarna har här förekommit ett ovanligt febrilt skrivande och således även ett ovanligt frekvent besökande av bloggen, samt återkoppling via sms/telefon/mail från vänner som tänkt "oj oj, detta måste vi prata om!". Fantastiskt, det är precis vad jag behöver - stöta och blöta. Och tänka efter själv förstås.

Har nu haft ett långt (!) och givande telefonsamtal med en vän om detta. Det redde ut tankarna en hel del. Jag fick kloka råd och perspektiv, samt blev bekräftad i mina egna tankar och min längtan. Att ta tjänstledigt ett år kan vara ett bra alternativ. Inte nu på en gång såklart, utan när jag har funnit ett givande sätt att spendera detta år. När jag har funnit ett bra ashram, eller en bra plats att studera/praktisera, eller helt enkelt bara bestämt mig för var och hur jag vill börja detta år av introspektion. När året är över finns förhoppningsvis pojkvän, vänner och jobbet kvar. Familjen finns kvar, det vet jag. Om kärleken är äkta så finns den kvar, de vänner som är äkta kommer finnas kvar och om jobbet är rätt för mig kommer det också att finnas kvar. Om jag vill. Det kan jag omöjligt veta nu, men min avsikt kommer nog vara att jobba kvar, på ett eller annat vis. När jag kommer hem igen kan jag se mig omkring, förhoppningsvis med nya insikter om mig själv, och fatta beslut om var/hur jag vill bo och var/hur jag vill tillbringa mina dagar.

Ingen brådska. Nu har jag sått ett litet frö. Nu ska fröet få växa så sakteliga, i öppensinnig jordmån, så får vi se vad det blir för en planta av detta :) Plantan ska ses över av fler av mina trädgårdsmästare (läs: vänner) och samtidigt få gro skyddat i mitt eget sinne medan jag jobbar på och kör mitt race. När tiden är inne kan jag kanske ta steget och ge detta år till mig själv, till min utveckling, till alla de andra varelser som indirekt kommer påverkas positivt av denna utveckling (de som redan finns i mitt liv och de som kommer att finnas i mitt liv, vare sig de är framtida vänner, kollegor, patienter eller egna barn).

Jag har skrivit ett mail till "min" lärare i Thailand. I mars åker jag ju även dit och kan prata om det face to face. Jag har googlat på "ashram indien" och läst på om långtidsservande i Ödeshög (verkar tufft men givande). I februari kommer munken från Sri Lanka till Stockholm och jag ska gå på hans helgretreat. Då kan jag även prata med honom om vilka möjligheter han känner till i Sri Lanka. Bollen är satt i rullning, nu får vi se åt vilken håll den rullar och hur länge den kommer rulla innan det är dags att åka...

Vad jag inte har gjort är att prata med min pojkvän och min familj. De läser inte heller den här bloggen. Jag ska ta det med dem när vi ses face to face. Det är ju trots allt de som skulle påverkas mest av detta (förutom jag själv) så de behöver nog se mig i ansiktet när jag vädrar denna fundering. Nu har jag i alla fall fått sätta ord på lite tankar, strukturerat upp dem i text (vilket alltid rätar ut en hel del frågetecken) samt fått feedback från kloka människor, så det känns bra att ha skrivit om detta.

Där är jag nu. Åsikter och tankar mottages med öppet sinne, sedan får vi se vilka jag väljer att lyssna på och vilka jag tacksamt och kärleksfullt lägger åt sidan ;) Och ni som står mig allra närmst och befinner sig i Stockholm - vi kommer prata face to face om detta, det vet ni. Det ska stötas och blötas och era ord tas i beaktande, även om det såklart är min egen inre röst som får det sista ordet.

Kärlek till er alla! / Emma