Venit in mentem

Denna gång gick jag verkligen loss med färgerna. Plötsligt var det som rena rama geggamojan, typ "fyra nyanser av brunt", så som det blir om man blandar alla färger.
Aha, lera! Gyttja.

Jag piffade till lerpölen med rosa fläckar. Då plötsligt såg jag det: Lotusblommor som växer i en lerpöl! En av mina favoritmetaforer är den om mänskligheten som växer likt lotusblommor i lerigt vatten. Vår sikt är skymd, men alla har vi potential att växa och blomstra ovan ytan. Jag gjorde om de rosa fläckarna till blommor och täckte dem med dimma.

Min första tavla föreställer lupiner i en dimmig storm. Intill lupinerna finns en sjö med vass, precis som i byn där min morfar bodde med sin fru när jag var liten. Denna tavla handlade mycket om att släppa kontrollen och inte försöka måla verklighetstroget, utan bara låta färgerna göra jobbet och se vad det blir. Det var inte helt lätt och jag lärde mig mycket om mig själv. Tavlan symboliserar därför vikten av att släppa taget och bara färdas med vinden ibland.

Efter att tavlan hade stått här hemma några dagar sögs mycket av den vita färgen (som utgjorde dimman och vattenskummet) in i duken och försvann. Då såg tavlan ut såhär:



Så idag när jag hade målat min andra tavla passade jag på att fylla på med vit färg på den första. Gissar att lite av det vita kommer sjunka undan snart igen, till förmån för färgerna under. Resultatet blev följande:

Ingen väg är spikrak. Och tur är väl det. För vilka skulle vi vara om det inte fanns några gropar, om vi aldrig fick falla? Vilka skulle vi vara om det inte fanns några kurvor, om allt bara var en enda lång spikrak motorväg? Inga rastplatser, inga bensinmackar, inga omvägar, inga småvägar med nya omgivningar. Bara en spikrak motorväg där man kan koppla på farthållaren och köra 110 km/h hela vägen i mål. Och vad är målet? Döden? Har vi verkligen så bråttom dit?

Jag har funderat lite över begreppet "fritid". Fri tid. Tid som är fri. Är inte all tid egentligen fri?

Okej, kanske inte klocktiden, i snäv bemärkelse. Den är bunden till sekunder, minuter och timmar. Visarna på den analoga klockan följer ett förutsägbart mönster. Likaså siffrorna på den digitala klockan. Om vi ska tala i termer av klocktid så får vi alla 24 timmar per dygn att hushålla med. Mer än så får vi inte. Den enda resursen i världen som är rättvist fördelad. 9 av dessa timmar spenderas vanligtvis på ett arbete. 8 timmar rekommenderas man sova. Kvar blir alltså 7 timmar av fritid. Sedan är ju några av dessa timmar bundna till matlagning och andra hushållssysslor, transport till och från arbetet och dylikt. Så om man mäter sin tid i klocktid, då blir det inte mycket fritid kvar. Förutom på helgerna, då man ska ta igen allt Leva som man har missat under veckodagarna.

Men den psykologiska tiden, den är väl alltid fri? Jag är fri att göra precis vad jag vill med min tid. All min tid. Jag får ta konsekvenserna av mina val, men jag har alltid friheten att välja. Alltid! Den psykologiska tiden är tiden så som jag uppfattar den, fri från den påhittade klocktiden. Vem har bestämt hur lång en sekund ska vara, eller att 60 sekunder ska bli en minut? Klocktiden är ingenting man hittar i naturen, det är människor som har skapat den. En timmes klocktid är inte konstant om man räknar i psykologisk tid. Ibland kan en timme kännas som en evighet, ibland kan den springa förbi. Visst? Det beror på vad man gör med timmen, hur man "spenderar" den (om vi nu vill se tiden som en räknebar resurs som man kan spendera) och hur man uppfattar den. Vilken inställning man har.

Tiden är alltid fri och jag har alltid ett val. Jag tror att detta är ett mer hälsosamt och gynnsamt sätt att se på tiden. Att betrakta den som psykologisk, i vid bemärkelse. Visst, vi behöver ramar i form av klocktid för att våra styrda aktiviteter ska fungera rent praktiskt. Vi behöver inte förkasta klocktiden. Vi kan använda den som ett redskap, men vi bör nog inte låta den använda oss.

Jag tror att vi skulle må mycket bättre om vi alltid hade inställningen "jag väljer detta, jag gör detta av fri vilja". För så är det ju. Plötsligt blir vi inte lika maktlösa. Här kan man komma med argument som "men jag måste ju jobba, hur ska jag annars ha råd att äta och bo?". Sant. Som sagt, jag får ta konsekvenserna av mina val. Om jag väljer att inte jobba, då får jag ta konsekvensen (att inte få några pengar). Att tiden är fri betyder ju inte att mina val är förutsättningslösa. Jag gör ett aktivt val att tjäna pengar för att kunna äta och bo. Då är förutsättningen att jag skaffar mig ett jobb och lägger ner tid på det. Jag kan välja att leva efter den förutsättningen, eller så kan jag välja bort den och ta konsekvenserna av det valet. Jag kan även välja att jobba för att det är givande och utvecklande, för att jag vill ge något till samhället. Att jag sedan får lön på kontot varje månad kan jag välja att se som ett plus i kanten.

Vi är så tyngda av måsten. Ofta ser vi nog allt som arbete (även sådant som är fritid även enligt det traditionella synsättet, t.ex. att vi "måste" umgås med vissa personer eller att vi "måste" träna) istället för att se allt som fritid (även arbetet, för att vi när som helst är fria att gå, oavsett vad som motiverar oss till att stanna).

Tänk om vi kunde se att vi faktiskt fattar beslut hela tiden. Kanske inte alltid aktiva beslut, men likväl beslut. Om vi kunde se att varje ögonblick (tidens minsta beståndsdel, om vi nu ska stycka upp den) erbjuder ett vägskäl. Jag kan när som helst byta spår.Som sagt, jag får ta konsekvenserna av det, men jag har alltid den möjligheten. Med detta synsätt kan vi se alla våra handlingar som aktiva val, som gåvor till oss själva och till andra. "Jag väljer att gå till jobbet idag", "Jag väljer att handla mat till mig och min familj", "Jag väljer nu att sova och ge min kropp återhämtning". 

Och en sak till: Jag är allergisk mot uttrycket "slå ihjäl tid". Att göra något för att "slå ihjäl lite tid". Varför vill man döda tiden? Och ett annat yttryck på samma tema - tidsfördriv. Varför ska vi fördriva tiden? Driva iväg den, jaga bort den? Nog för att det kan vara en stress i sig att förväntas "fånga dagen" och alla dessa ögonblick som ständigt rinner mellan våra fingrar, i den carpe-diem-hets som ibland råder idag. Att hitta en balans kan nog vara bra. Inte vare sig fånga, döda eller fördriva tiden. Bara låta den vara. Bara vara i den. Bara leva och andas.
Bara vara.

Tillåt mig att knyta ihop säcken med ett citat av James Michener: "En mästare i konsten att leva skiljer knappast mellan arbete och nöje, mellan möda och fritid, mellan själ och kropp, mellan kunskap och rekreation, mellan liv och tro. Han vet knappt vilket som är vilket."

Jag ska försöka att tänka mer så framöver. Göra mer aktiva val. Kanske kommer jag inte att ändra de yttre omständigheterna, utan bara försöka ändra mitt förhållningssätt till tiden.
All tid är fri. Allt är fritid.

Crea diem / Emma

Citat och poesi, det är själens medicin. För mig är det så i alla fall. Inspiration och skönhet, vackert packeterat, redo att förtäras. Tillåt mig nu att servera två underbara dikter. Den första (Ja visst gör det ont) känner nog alla till. En dikt som har vuxit för mig, år för år. Första gången jag läste den var jag bara ett barn. Då tolkade jag den bokstavligt och tänkte att det nog gjorde ont för blomknopparna när de skulle brista. Sedan, i tonåren, förstod jag att den hade en annan dimension, att den utgjorde en metafor. Nu har den fått en ännu djupare innebörd. Den är beskaffad på så vis att den är nästintill omöjlig att med ord analysera. Den andra dikten (Morgon) är av ett annat slag. Det är en väns favoritdikt. Hon visade den för mig och den berörde mig verkligen. Jag gillar att den är tung och samtidigt lättsam, vacker och hoppfull i det samtidigt mörka.

Ja visst gör det ont
Karin Boye

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Morgon
Bertil Malmberg

Jag håller dig så gränslöst kär som ingen
och det är bara du som gör
att jag ännu kan dröja kvar bland tingen
och icke följer mitt begär och dör.

Ty du skall veta att jag varit nära
att helt förlora mig och bli
ett moln bland molnen, vilka vindar bära
som blinda töckenskepnader förbi.

Och jag har varit obeskrivligt trött
och led vid jorden och vid jordens föda
och varit avundsjuk på dem som dött
- de nyss begråtna och de länge döda.

Det ljusnar sakta och det ler och knoppas
och livet sätter nya blad
och det är du som gör att jag kan hoppas
och det är du som gör att jag är glad.

Jag samlar på citat, skulle man kunna säga. Kloka ord av visa människor. Jag hittar dem lite varstans. Läser dem i olika böcker, hör dem från vänner, snubblar över dem på nätet. En skam vore det väl att hålla dem gömda för mig själv, när de kanske kan inspirera även någon annan. Så här kommer ett smakprov av några favoriter, utan inbördes ordning, i form av en citatbomb:

KABOOOM! Enjoy!


"Ytterst har vi bara en moralisk plikt; att skapa allt större områden av frid i oss själva, mer och mer frid, och att ge den vidare till andra. Och ju mera frid det finns i var och en av oss, desto mera frid kommer det att finnas i vår oroliga värld." / Etty Hillesum

”Vilken väg du än väljer, så finns det alltid någon som säger att du har fel. Det dyker alltid upp svårigheter som frestar dig att tro att dina kritiker har rätt. Att ha bestämda riktlinjer och följa dem till slutet kräver mod” / Ralph Waldo Emerson

”Det är själva handlandet, inte frukten av det du gör som är viktigt. Du måste göra det som är rätt. Det kanske inte kan skapa någon synlig förändring under din egen livstid, men det betyder inte att du skall sluta att göra det som är rätt. Du kanske aldrig får veta resultatet av det du gör. Men om du inte gör något, blir det absolut inga resultat” / Mahatma Ghandi

”Man behöver inte vara alltför rädd för att begå fel och misstag. Det största av alla misstag är att avstå från tillfällen att skaffa sig erfarenhet.” / Leonardo Da Vinci

”Mod är att våga hålla ut när alla andra ger upp, men också att våga tänka om och göra något annorlunda, när alla andra fortsätter på den inslagna vägen” / Anne Swärd

”Det finns en tystnad som världen inte kan tränga in i. Det finns en djup frid som du bär i ditt hjärta och inte kan förlora.” / Okänd

”Kärlek är ett tillstånd av Varande. Din kärlek finns inte utanför dig, den finns djupt inom dig. Du kan aldrig förlora den, och den kan inte lämna dig. Den är inte beroende av någon annan kropp, någon yttre form.” / Eckhart Tolle

"Låt oss leva en enda dag helt enligt naturens lagar och inte förvirras av minsta lilla småsak. Låt oss stiga upp tidigt och beslutsamt, äta frukost i lugn och ro, utan att låta oss störas... Låt oss inte bli upprörda och dras med i livets malström... Om maskineriet gnisslar, låt det då gnissla, tills det är hest av smärta. Om det ringer på dörren, ja, låt det då bara ringa." / Henry David Thoreau

"För att varje morgon ska kunna inrymma nya möjligheter måste vi låta gårdagens besvikelser tillhöra gårdagen och börja dagens vandring med tom ryggsäck." / Anne Swärd

”Om människan kunde lära sig av växtriket att följa årstidernas växlingar och låta perioder av vila följa perioder av intensiv blomning! I stället för att kräva av oss själva och varandra att vi ständigt ska vara på topp, borde vi låta naturens dynamik mellan aktivitet och vila vara ett mönster också för vårt liv.” / Okänd

‎"Det mest förtröstansfulla man kan ta sin tillflykt till är tanken att ens insats i livet på något litet sätt minskar mängden okunnighet, maktlöshet och elände i denna underbara värld" / George Eliot

‎"Låt tankefröt få färdas fritt med vinden. Följ det med tillit och nyfikenhet. Låt det landa och växa till den ek vid vilken du en dag skall samla dina vänner och visa dem... hur man blåser frön för vinden..." / Anonym vän

"Din främsta livsuppgift är att andas in och att andas ut" / Anonym vän

“See clearly into the nature of suffering. Aspire to transform suffering. Engage in activities that transform suffering, without attachment to outcome. Compassion is an inherent human quality, it is there within every human being. It takes a strong back and a soft front. It takes tremendous strength of the back to uphold yourself, but it also takes a soft front - the capacity to really be open to the world as it is. To have an undefended heart.” / Joan Halifax

"Två själar kan aldrig förenas i en anda av samförstånd utan att det därigenom bildas en tredje, osynlig, abstrakt kraft, som kan liknas vid en tredje själ" / Napoleon Hill

"Don’t expect to get anything back, don’t expect recognition for your efforts, don’t expect your genius to be discovered or your love to be understood. Act because you need to act." / Paulo Coelho

"In order for us to liberate the energy of our strength, our weakness must first have a chance to reveal itself." / Paulo Coelho