Låt oss lära av sjömännen


"Nästa gång du möter någon du känner väl, fråga dig själv om du ser den här personen med fräsch blick, som han eller hon verkligen är, eller om du bara ser återspeglingen av dina tankar om den här människan"

"Kan du se himlen, stjärnorna, träden och vattnet och stenarna, verkligen se dem som de är just nu med ett rent och obehindrat sinne? Eller ser du dem bara genom den slöja som bildas av dina tankar och åsikter?"

Visdomsord från John Kabat-Zinn.

Jag har berört det förut. Det där filtret, genom vilket vi tar in vår omvärld (och kanske även vår inre värld). Hur vi tolkar och kategoriserar, förvränger och konceptualiserar. Vi ser inte världen så som den verkligen är, vi ser den genom en slöja av tankar och åsikter. Vi projicerar vår inre värld på den yttre, och kanske även vice versa. Vi ser en återspegling av vårt eget sinne, snarare än att se verkligheten. Vi skapar oss en bild av världen, en världsbild, och denna präglar allt vi ser och upplever. Om jag tycker illa om en annan människa säger det mer om mig än vad det säger om objektet för min motvilja.

En del människor bygger höga fasta murar kring sin världsbild. De vaktar den dag och natt. Om någon ifrågasätter världsbilden genom att plocka bort några stenar från muren, då börjar marken att skaka och världsbildens ägare bygger en ännu högre mur. Stöter bort, blundar, flyr, förnekar. Det sorgliga är att ju mer vi sänger ut andra, desto mer stänger vi in oss själva. Innanför murarna sitter vi och klänger fast vid våra föreställningar och världen blir väldigt liten. Vi kanske begränsar vårt lidande i något avseende, men vi begränsar även vår lycka.

En del människor har en mer öppen inställning till sin världsbild. De låter världsbilden växa och frodas, utan omgivande murar. Andra människor tillåts att vandra in i världsbilden och så nya frön. Ibland vandrar världsbildens ägare in i någon annan människas världsbild och utforskar nya marker. Jag tror att det är jätteviktigt att vi aldrig slutar ifrågasätta vår världsbild, att vi ständigt omprövar dem. Vem är jag att säga att just min världsbild - som den är just i detta ögonblick, skapad av mitt sinne utifrån mina personliga referensramar - är den rätta?

Dessutom behöver man inte sluka allt med hull och hår, bara för att man tar en fika i någon annans trädgård. Att vara öppen är inte nödvändigtvis att vara naiv. Man kan besöka andra människors världsbilder, med ett öppet sinne, bara för att det är spännande och utvecklande att höra vad andra tycker och tänker, hur andra ser på världen. Detta kan vi inte göra om vi stänger in oss, om vi vandrar omkring med ett hårt skal runt våra sinnen och hjärtan. Om vi ska kunna förstå hur någon annan tänker måste vi bosätta oss i den människans sinne och hjärta för en stund. Lyssna och verkligen höra, titta och verkligen se. Vara närvarande, öppna och genuint nyfikna. Utan att döma. Jag behöver inte hålla med om allt du säger för att ge dig min fulla uppmärksamhet, ta in det du säger och på allvar reflektera över det, istället för att direkt stöta bort det bara för att det råkar krocka med just min uppfattning.

Detta gäller även dhamma, för min del. Jag tror att för mycket tillit kan vara farligt. Om jag bara litar blint på vad andra har upplevt och insett, de som har kommit väldigt långt i sin utveckling, då är jag illa ute. Jag måste istället praktisera och ständigt omforma min bild, skapa egna erfarenheter och vid upprepade tillfällen ifrågasätta min nuvarande världsbild. Inte bygga murar kring dhamma. Okej, ett visst mått av tillit är kanske nödvändigt för att ens vilja prova denna väg. Men det är de egna upplevelserna av ett mer klarsynt och rofyllt sinne som ger näring åt strävan, inte en påklistrad världsbild utifrån människors tolkningar av en lära. Därför vill jag inte begränsa mig till någon specifik tradition, jag vill tillämpa kärnan av dhamma i mitt liv och se vad som händer. Fortfarande en relativt subjektiv världsbild, förvisso, eftersom jag bygger den på egna erfarenheter utifrån egna upplevelser, men ändå formbar och ständigt föränderlig. Min tolkning av dhamma är bara min tolkning, inte en universell sanning. 

Med vetskapen om att vi inte ser världen så som den verkligen är, kan vi bli ödmjuka och inse att vi inte med hundraprocentig säkerhet kan veta någonting alls. Vetenskap i all ära, även den är begränsad. Inte ens forskning är fri från filtrets eller slöjans påverkan. Resultaten tolkas och inte heller de är rena. Vi gör ständiga försök att strukturera vår omvärld och få den att passa in i en ram som är alltför snäv. Vi försöker förstå oss på sådant som våra mänskliga sinnen och vetenskapliga instrument är för trubbiga för att uppfatta. Ta en sådan sak som uppfattningen att vår kropp är något fast och avgränsat t.ex. Det är så våra sinnen upplever sina kroppar. Ändå finns det människor som efter långa meditationsretreats, då de har fintrimmat sina sinnen och kan uppfatta alltmer subtila företeelser, säger att de plötslit uppfattar kroppen som en vibrerande massa i ständig förändring. Vetenskapen är nu inne på samma bana, 2500 år efter att den första människan genom egna upplevelser upptäckte detta. Troligtvis finns det mycket att utforska, långt bortom detta, som vi idag inte ens kan föreställa oss. Allt sådant som vi idag inte kan förklara. 

Tänk om jag kunde resa 1000 år bakåt i tiden. Tänk om jag skulle berätta för de människor som levde då att det i framtiden kommer skapas en virtuell värld vid namn Internet. Troligtvis hade de avfärdat mitt påstående, för det vore inte kompatibelt med deras världsbild. På samma sätt bemöts ofta nytänkande människor idag. De som vågar trotsa normen och ifrågasätta, de som har öppna sinnen och inte är främmande för att allt vi tror oss veta kanske bara är en illusion.

Visst, vi behöver kanske våra ramar och mentala strukturer, våra koncept och etiketter, våra bilder och riktlinjer. I alla fall med de begränsade sinnen vi just nu besitter. Annars kanske vi dukar under när marken börjar skaka. Men vi måste inse att de bara är just detta; etiketter och bilder, filtrerade genom en slöja. Vi får inte tro att de utgör en exakt avbild av verkligheten, så som den absolut är. Vi måste vara medvetna om att våra ramar, strukturer och riktlinjer bara är redskap för att navigera genom livet, precis som att en sjöman använder en karta för att navigera på havet. Skillnaden är att sjömannen vet att kartan inte är en exakt avspegling av verkligheten. Sjömannen vet att kartan bara är en bild, ett försök att rita av verkligheten. Detta är något som de flesta av oss inte förstår när det gäller våra världsbilder. Vi klänger oss fast vid dem och är ovilliga att ändra dem även då de helt uppenbart inte längre är hållbara. Vi förvränger verkligheten för att den ska passa vår världsbild, medan en sjöman i sina sinnens fulla bruk aldrig skulle leta efter sitt fartyg på kartan.

Med kärlek till er, respekt gentemot era världsbilder och ödmjukhet inför min egen nuvarande världsbild.
/Emma



Kommentarer
Postat av: Em

Mycket lärdom (om man kan uttrycka sig så). Tycker du är cool som klarar av att ha ett så öppet sinne som du verkar ha!

2011-08-16 @ 01:05:53
Postat av: Emma



Em: Tack för att du orkar läsa alla dessa tankar!



Jag försöker hålla sinnet så öppet jag kan, samtidigt som jag försöker att vara selektiv med vilka frön jag vill låta gro på djupet. En klurig balansgång ibland, men roligt att laborera med :) Jag tror på att rulla ut röda mattan och välkomna allt, lyssna och ta in, för att sedan ta fram det sunda förnuftet och fråga sig själv "Ok, är detta något jag vill prova att implementera i mitt liv? Tror jag att det kan gynna mig och världen? Skadar det någon?". Sedan kan man välja att inte implementera vissa saker, utan att döma andra som gör det. Och aldrig sluta ifrågasätta den egna världsbilden och alla normer som finns i samhället. Ständigt ompröva. Vara medveten om slöjan, om att alla intryck filtreras.



Tidigare hade jag ett betydligt mer slutet sinne och ville bara ta till mig sådant som det fanns vetenskapliga bevis för. Ett tämligen begränsat sätt att se på världen (ingen värdering lagd i detta synsätt, bara ett konstaterande av att vetenskapen är mycket begränsad). Sedan jag började vidga mina vyer har jag blivit mer lycklig än jag någonsin varit tidigare. Det är svårt att förena en stor nyfikenhet på livet med ett slutet sinne, svårt att frodas och utvecklas i en alltför trång låda. Dessutom är jag övertygad om att det även gynnar andra att jag öppnar mitt sinne, både de nära och världen i stort.



Återigen, tusen tack för dina ord!

2011-08-17 @ 08:14:24
URL: http://medmetta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0