Venit in mentem

Med risk för att provocera vill jag redan i förväg be om ursäkt om någon blir upprörd över detta inlägg. Det är inte min avsikt att trampa på ömma tår. All respekt för viljan (och svårigheten i) att skydda sina barn mot världens alla faror. All respekt för alla människors rätt att själva välja vilka val de gör i livet.

Häromdagen fick jag, apropå att jag inte dödar insekter, följande fråga: "Om du fick en fästing, vad skulle du göra med den då?". En intressant fråga som jag redan innan hade funderat på. Rent intuitivt, om jag ska lyssna på mitt hjärta, så skulle jag absolut inte döda fästingen eftersom den utgör ett liv, men detta är inget oproblematiskt dilemma eftersom fästingar kan skada andra. Någon yttrade "Tänk om fästingen ger sig på ett litet barn!", ett utmärkt exempel på komplexiteten i detta dilemma.

Jag har funderat. Och funderat. Och funderat.

Så igår hittade jag en fästing på min skuldra. Hårt hårt hade den bitit sig fast. Jag iakttog försiktighet och drog varsamt ut den med en fästingplockare för hundar, med alla de små armarna och benen och även det lilla huvudet i behåll. Fästingen sprattlade hjälplöst i den lilla plastsnaran som prydde plockarens spets. Jag stod med ett liv i mina händer, med full makt att avgöra dess öde. Svårigheten i att rangordna och värdera olika typer av lidande blev påtaglig. Dags att leka Gud?

Faktum är att vi inte kan skydda barnen mot alla världens faror. Faktum är att vi skadar andra hela tiden.

Låt oss leka med tanken:

• Varje gång du gör valet att köra bil, riskerar du att skada andra människor. Tänk om ett barn springer ut i gatan!
  
  
• Varje gång du dricker alkohol bidrar du till att upprätthålla en marknad som de facto skadar andra människor (i synnerhet barn). Tänk vad många barn som växer upp i dysfunktionella familjer där alkohol hör till huvudproblematiken, utan att vi gör något för att förhindra detta!
  
  
• Varje gång du röker, använder kemikalier (hit hör även parfym, hårspray, smink, schampoo, tvättmedel, diskmedel osv), åker flygplan, åker bil eller kastar metall i sophinken för brännbart avfall så bidrar du till en sämre miljö för andra människor. Tänk om någons barn är allergiskt eller utvecklar en allegri! Tänk om något barn blir allvarligt sjukt! Tänk vilken trasig planet alla framtida barn kommer tvingas växa upp på!

Ja, jag tror ni förstår vart jag vill komma, no need att ta upp fler exempel.

Observera dock att jag med detta INTE vill säga att man inte får köra bil, dricka alkohol, röka, använda kemikalier, åka flygplan eller kasta sopor utan att källsortera. Det är absolut inte det jag vill säga. Alla har rätt att göra sina egna val. Likaså jag, som kör bil nästan dagligen. Det är omöjligt att tänka på precis allt, att pulvrisera varje litet val och låta bli att genomföra det om det föreligger minsta risk att skada någon annan. Så länge intentionen är god så tror jag att vi måste tillåta oss att vara människor, att göra vårt bästa för att sprida kärlek och lycka och undvika att skada andra. Ibland gör alla val som riskerar att skada någon annan, kanske ett barn. Likaså jag, som igår valde att släppa ut fästingen i det fria.

Tänk om fästingen biter sig fast på ett oskyldigt barn och smittar det med TBE eller Borrelia!
Ja, det vore verkligen fruktansvärt. Jag hoppas verkligen att det inte händer. Men tänk om jag skulle tänka så varje gång jag satte mig i bilen, varje gång jag tvättade mina kläder, varje gång jag gick utanför dörren. Tänk om jag råkar skada någon!

Jag väljer att hädanefter försöka leva med förtröstan och göra det bästa av varje ögonblick. Min intention var, i detta fall, att undvika att berröva fästingen på liv. I just det ögonblicket hade jag bara två val: Att döda eller icke döda. Jag valde att icke döda. I just det ögonblicket fanns inga framtida eventuella konsekvenser. Det är såklart viktigt att ta framtida konskvenser i beaktande när man gör val, men ibland får man nöja sig med förtröstan.

Jag kollade upp följande information innan jag beslutade att släppa ut fästingen: TBE är den sjukdom som smittar direkt vid bettet och den kan man vaccinera barnen emot. Risken att smittas av Borrelia är nästintill obefintlig om inte fästingen får sitta kvar i några dagar, så om man kollar igenom sina barn dagligen borde det inte vara någon större fara. Dessutom är smittorisken för båda sjukdomarna extremt liten, även om man blir biten i ett riskområde och inte är vaccinerad och inte hittar fästingen på en gång (vilket för övrigt var fallet för mig). Risken att barnet skulle bli väldigt sjukt i sviterna av en förkylning eller allvarligt skadat under lek är betydligt större, vilket inte innebär att vi låser in våra barn i vadderade steriliserade rum.

Jag hoppas och tror att majoriteten av alla föräldrar där ute gör sitt yttersta för att skydda barnen mot fästingöverförda sjukdomar, precis som de försöker skydda barnen då de vistas nära bilvägar. Samtidigt vet jag att man inte kan ta detta för givet. Det finns barn vars föräldrar lider av alkoholism t.ex. Dessa barn skulle såklart gynnas av att alkohol blev förbjudet. Det finns barn vars föräldrar inte skyddar dem mot fästingar. Dessa barn skulle såklart gynnas av att fästingar inte släpptes på fri fot. Jag hoppas innerligt att "min" lilla fästing inte väljer att ge sig på något av dessa barn.

Slutligen hoppas jag att ingen har tagit illa vid sig av detta inlägg. I sådana fall har jag nog varit otydlig i mitt försök att förmedla vad jag hade för avsikt att förmedla. Jag hoppas att alla föräldrar som läser detta kan vila tryggt i att de gör sitt bästa för att ge sina barn en trygg och lycklig uppväxt. Man kommer aldrig ifrån det faktum att summan av de yttre hoten ibland kommer överväga den egna förmågan att skydda. Ni gör ert bästa och så länge ni har en god intention (era barns bästa i åtanke) så är det gott nog. All kärlek och respekt till er och era barn!

För att i förebyggande syfte ta död på följdfrågor i form av "men om du får en bakterieinfektion och använder penicillin för att bli frisk, då har du ju skadat en massa små bakterier, hur tänker du då?" så ger jag i förskott svar på tal: Jag har funderat på det och kommit fram till att jag inte orkar dra detta så långt ännu. Om jag blev sjuk skulle jag ta penicillin. Och ja, det finns alla möjligheter att jag kommer ändra mig även i fästingfrågan. Kanske om jag själv får barn (eftersom jag besitter ett ego), kanske även utan yttre påverkan. Kanske kommer jag bekänna mig till hedonisk utilitarism och således komma fram till att ett friskt barn genererar en större summa lycka till världen än ett fästing. Den som lever får se. Det enda jag vet i dagsläget är att jag vill sprida lycka och kärlek och undvika att skada, vilket inte alltid är så lätt. Är det så att ändamålen helgar medlen? Jag vet inte. Jag gör mitt bästa och låter livet göra resten.


Med metta
/Emma