Att sitta tyst i ett rum för sig själv


Imorgon åker jag till Ödeshög för 10 dygn i tystnad. Upp några timmar före tuppen varje dag och meditera 10 timmar om dagen. Jag och 70 främlingar, var och en i ensamhet med sig själv och sina tankar/känslor/förnimmelser. Inte prata, inte kommunicera med blickar eller gester, inte läsa, inte skriva, inte springa, inte yoga, inte bära utsmyckning (mitt minsta problem) och inte mata vare sig munnen eller sinnet med alltför mycket sinnesnjutning.

Om jag är peppad? Ja.
Om jag är rädd? Ja.

Jag vet att det kommer vara jobbigt. Jag vet att det kommer göra ont i kroppen, att tankar kommer trakassera, att känslor kommer svalla. Jag kommer säkerligen bitvis att uppleva tristess, frustration och ångest. Det sägs att man brukar vilja krypa ur sitt eget skinn dag 2 och 3. Dag 6 brukar kroppen protestera vilt efter alla timmar i lotusställning. Sedan, när man kommer ut "på andra sidan", ska det tydligen vara värt all möda. Jag vilar i den tron, att det såklart är värt mödan. Att detta är det mest meningsfulla sätt jag skulle kunna spendera detta nyår på. Jag får försöka att komma ihåg det dag 2,3 och 6. Det enda jag behöver göra är ju att observera. Lägga märke till tankarna/känslorna/förnimmelserna som kommer och går. Notera hur de uppstår, släppa taget om dem, notera hur de försvinner.

Jag har, så länge jag kan minnas, haft ganska ångestfyllda känslor kopplade till nyårsafton. Alla dessa upptrissade förväntingar och all denna ytlighhet. Alla dessa fulla tonåringar som råkar illa ut, alla dessa fulla vuxna som sårar sina barn, alla dessa fulla människor som skadar sig själva och andra på olika sätt. Alla dessa fyrverkerier som skadar miljön och skrämmer slag på djur och flyktingar med PTSD. Att jag flyr fältet och isolerar mig i Ödeshög under nyårsafton hjälper kanske ingen av dessa människor eller djur, men jag kan ju bara styra mig själv och det känns bra att ta aktivt avstånd från nyårsfirandet i år.

Jag har tänkt en del på att det känns lite synd att jag inte kommer få skriva under vistelsen. Tänk så fint att ha dagboksanteckningar från denna retreat, att kunna titta tillbaka i efterhand och minnas hur jag tänkte och kände. Och tänk om jag får värsta snilleblixtarna där i stillheten, som en följd av att bruset i sinnet förhippningsvis lugnar sig till förmån för klarare tankar. Då kan jag ju inte skriva ner dem! Då kanske jag glömmer bort dem! Ja, kanske är det just detta som är syftet med den regeln. Att kunna släppa taget om alla de tankar som man så gärna vill fästa sig vid. Både negativa tankar och positiva tankar. Let them go. Tillbaka till nuet. Att inte jaga sinnestillstånd eller klarsynthet. Att inte förvänta sig några snilleblixtar och att inte klänga sig fast vid dem om de skulle uppstå naturligt. Att släppa taget om det resultatfixerade görandet, till förmån för varandet. Att inte skriva dagbok och föra sin uppmärksamhet till dåtiden, i syfte att kunna läsa de orden i framtiden. Att bara vara här och nu, i detta ögonblick, anspråkslöst och utan förväntningar. Så enkelt och samtidigt så svårt.

Jag uppdaterar efter hemkomst, när jag känner mig redo för det, med den omfattning och det djup som det just då känns bra och klokt att dela med mig av. Med det sagt avrundar jag detta inlägg med ett citat som passar ganska fint inför en tyst retreat:‎ All bedrövelse har sin rot i människans oförmåga att sitta tyst i ett rum för sig själv" / Blaise Pascal

Jag önskar er ett gott nytt år, vare sig nyårsafton spenderas i ett tyst rum eller i ett fyrverkerisprakande vimmel eller någonstans mittemellan. Allt gott! / Emma



Kommentarer
Postat av: Tina - Minnas mamma

Du kommer säkert få mycket ut av den här resan! Lycka til lEmma! Försök att njuta redan från dag 1 och inte bli för rastlös :)

2011-12-28 @ 21:40:04
URL: http://hejtina.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0