Venit in mentem

Min första tavla föreställer lupiner i en dimmig storm. Intill lupinerna finns en sjö med vass, precis som i byn där min morfar bodde med sin fru när jag var liten. Denna tavla handlade mycket om att släppa kontrollen och inte försöka måla verklighetstroget, utan bara låta färgerna göra jobbet och se vad det blir. Det var inte helt lätt och jag lärde mig mycket om mig själv. Tavlan symboliserar därför vikten av att släppa taget och bara färdas med vinden ibland.

Efter att tavlan hade stått här hemma några dagar sögs mycket av den vita färgen (som utgjorde dimman och vattenskummet) in i duken och försvann. Då såg tavlan ut såhär:



Så idag när jag hade målat min andra tavla passade jag på att fylla på med vit färg på den första. Gissar att lite av det vita kommer sjunka undan snart igen, till förmån för färgerna under. Resultatet blev följande: