Venit in mentem

Idag har det såtts ett frö i mig. Ett starta-eget-frö. Jag har hittils under min yrkesverksamma "karriär" arbetat på ett privat vårdföretag. Jag skulle kunna skriva ett helt långt inlägg om den privata vården i allmänhet och detta företag i synnerhet (att jag uppmanades att bortse från min moral och integritet till förmån för produktion och marknadsföring är ett exempel) men jag väljer att fokusera framåt i just detta inlägg. 

I december detta år kommer jag hem från Thailand. Jag åker hem sju månader tidigare än jag först hade tänkt, för kärleken (har de senaste månaderna, till min förvåning, insett att jag är en väldigt romantisk person när jag är uppriktigt förälskad, men det är också något som skulle kunna få ett helt eget inlägg). När jag kommer hem behöver jag ju ett jobb, gärna inom det yrke som jag har lagt flera års utbildning (blodd, svett, tårar och ångestattacker) på. Yrket trivs jag ju egentligen väldigt bra med och jag vet att det passar mig, det var ju företaget som var lite (ursäkta uttrycket) fucked up (intressant förresten att notera hur annorlunda jag formulerar mig i tal och skrift när jag mediterar mindre frekvent och intensivt, det blir spännande att se om det återigen skiftar efter tre månader på en kudde i Thailand).

Då är frågan: Hur ska jag kunna hitta ett jobb jag trivs med i det system vi lever med idag? Helst vill jag inte jobba privat eftersom jag har sett hur det kan gå till; hur människor skor sig, hur anställda går in i väggen, hur patienterna blir siffror och hur kvantitet prioriteras framför kvalitet. Skeva intentioner. Men så som landstingsmottagningarna ser ut med dagens system vill jag helst inte heller jobba. Liten möjlighet att påverka och knappa resurser. Jag vill inte att pengar ska vara en drivkraft (som i den privata vården) men inte heller en begränsning (som i landstingsbunden vård). Jag vill att kvalitativ vård och varm omsorg ska vara drivkraft och att pengar ska vara något som trillar in på kontot som en bonus, för att man (tyvärr) behöver pengar för att leva (nåväl, visst finns det sätt att leva utan pengar, men sådan livsstil är bortom mitt intresse, även om jag inte heller är intresserad av att bli rik).

På den privata mottagningen skötte vi vårdgivare i princip allt administrativt arbete på egen hand. Hanterade ramissflödet, registrerade remisser i journalsystemet, planerade och strukturerade, skickade kallelser, tog personligt ansvar för uteblivna patienter, registrerade besök i rapporteringssystemet, avbokade besök vid egen sjukdom, köpte in material, tog hand om lokalerna osv osv. Ja, allt sådant som sekreterare, receptionister och fastighetsskötare normalt sett gör. Allt sådant som chefen normalt sett tar ansvar för. Många gånger har jag därför tänkt att jag lika gärna skulle kunna vara min egen.

Jag vet att jag är kompetent inom mitt yrke, jag vet att jag gör ett bra jobb. Jag vet att jag erbjuder kvalitativ vård och ett varmt omhändertagande. Jag vet att jag kan hantera administrativa uppgifter effektivt och tror att jag skulle kunna styra en egen liten båt med så rena intentioner som det bara är möjligt i dagens system. Hellre det än att sitta fast på ett stort skepp som är på väg åt fanders och vars kapten inte har något emot att låta folk trilla överbord och drunkna. När jag sa upp mig fick jag ta mycket skit för att jag lämnade skeppet, men jag simmar hellre på egen hand än att klamra mig fast vid ett skepp vars riktning strider emot min moral. Sedan kanske jag kan lyckas blåsa upp en liten gummijolle och styra den åt ett annat håll, så gott som det bara går med de kapitalistiska vindar som blåser på vårdens hav idag.

Fördelar med att starta eget:
- Jag får själv bestämma koncept och proiriteringar
- Jag kan segla efter egna intentioner
- Jag får frihet

Nackdelar med att starta eget:
- Let's face it, jag måste faktiskt sätta mig in i ersättningsnivåer och annat som ger mig magknip när det faktiskt är människor i behov av vård som utgör de där siffrorna
- Med frihet kommer ansvar, stort ansvar
- Osäker inkomst

Fördelarna är till synes främst moraliska och livsbejakande. Nackdelarna är till synes främst praktiska. Jag föredrar moral och livsbejakande framför praktikaliteter. Jag har heller inget behov av att tjäna en massa pengar och det får aldrig bli drivkraften om jag startar eget. Dock har jag faktiskt något emot att behöva ge mig in i aktivt konkurrerande med andra vårdföretag och kliniker/mottagningar, som det ju faktiskt innebär att bli en del av det vårdval som råder idag. Jag kommer behöva tänka på ekonomi och "marknadsföring" (i brist på bättre passande ord, det är ju trots allt vård och människor vi talar om, inte produkter och objekt). Det suger att vården är en del av marknaden men så är nu fallet och det behöver jag hantera och anpassa mig till. Jag kan inte blunda och låtsas att det inte spelar någon roll, då seglar jag med förbundna ögon och kommer snart att gå på grund. Punka i gummijollen och från havets botten gör jag ju ingen nytta för någon. Så det är ett faktum jag behöver ta i beaktande och betänka.

Idag träffade jag en härligt flummig och skön tant som har startat ett eget litet vårdföretag där hon ensam tar emot patienter på en liten pytteklinik i stan. Hon har halvtaskigt rykte i "branschen" eftersom hon tidigare har hamnat i politiskt blåsväder och ibland har ansetts vara lite tokig. Faktum är att jag också är lite "tokig" (eller som en kollega och vän, som haft denna kvinna som handledare, valde att uttrycka det: "hon är en skön kontrast till de anala kvinnorna på XX"). Faktum är att jag också har varit i politiskt blåsväder. På mitt förra jobb, för att jag sa vad jag tyckte om vissa prioriteringar och val som chefen gjorde. Jag uttryckte exempelvis att jag hellre äter gröt än finmiddag på jobbets julfirande om det är på grund av dessa lyxvanor som vi behöver ta jobb av uppdragsgivare vars verksamheter vi egentligen inte kan stå för eftersom dess organisation gör det omöjligt för oss att erbjuda kvalitativ vård. Om jag har ett eget företag kan jag välja uppdragsgivare med omsorg och äta gröt om det behövs.

Men åter till den flummiga tanten. Hon har erbjudit sig att hjälpa mig att smyga igång en egen verksamhet när jag kommer hem från Thailand. Detta skulle innebära att jag får använda hennes lokaler och material tills jag har fått egen autorisation av landstinget. Inte som anställd hos henne utan som samarbetspartner. Sedan när jag har fått min egen auktorisation (vilket kan ta ett år eller mer) kan jag driva min egen firma, hyra lokal av henne och successivt skaffa eget material. Det kan bära eller brista och det kommer innebära hårt arbete. Kanske är det faktiskt värt att chansa, då får jag gå min egen väg...

Nu har jag sått ett frö. Jag ska låta detta frö få gro på meditationskudden i Thailand. Sedan får vi se vad det blir för en planta, om det blir någon... Jag ska hålla mailkontakt med den flummiga tanten medan jag är borta, så ska vi fortsätta bolla tankar och se hur mina funderingar utvecklar sig.

Varför skulle det inte gå? Varför skulle jag inte kunna styra min egen båt? Jag har ju goda resurser innanför pannbenet och tror att det på sikt är lönsamt att driva verksamheter från hjärtat. Och hjärta har jag. Det jag saknar är väl tron på att jag kan ro båten i hamn. Som ung kvinna har man ju knappast överösts med ord som "våga ta för dig", "stick ut hakan" och "gå din egen väg". Man ska ju gärna följa strömmen och vara till lags och vara nöjd. Men faktum är att jag aldrig har nöjt mig med att följa strömmen, faktum är att jag innerst inne vet att jag är stark nog att simma motströms.

Med metta / Emma