Att hoppa utan livlina
Vilken viktig kväll detta blev. Jag har bestämt mig. Jag kommer säga upp mig från jobbet, sälja lägenheten och åka till Koh Lanta i höst. Ett år får det bli. Kommer meditera, yoga och gå en distanskurs på halvfart i kreativt skrivande.
Jag kommer följa hjärtat och hoppa utan livlina. Kommer varken ha boende eller jobb när jag kommer hem och det känns bara skönt. Kanske kommer ha svårt att hitta nytt boende och jobb och det känns helt okej. Jag kan bo på gatan om det krävs. Annnars finns det säkert någon vän som kan tänka sig att ha mig på sin soffa ett tag, jag som kommer ha all tid i världen och kan laga mat, passa barn, städa och tappa upp varma bad när folk kommer hem från jobbet. Ett tag iaf, om det blir ett glapp mellan hemkomst och nytt jobb/boende.
Jag ska flyga fritt. Känner mig inte bunden till Stockholm eller mitt yrke. Vi får se vart jag tar vägen och vad jag vill jobba med när jag kommer hem. Jag har fantastiska människor omkring mig, relationer som jag vill fortsätta att odla, men jag känner mig inte bunden till denna stad eller detta yrke. Befriande.
KÄRLEK!
Tro mig, det kommer att bli bland det bästa du gör. Jag önskar dig all lycka till. Och en kärleksfull människa som du förser Universum alltid med livlinor. Jag upplevde det som att jag utvecklades en hel livstid under de fem månaderna jag var iväg. Och visst finns det alltid folk som kommer att ha åsikter. Den allra första personen jag pratade med från Stockholm när jag återvände till Sverige, undrade om det ändå inte var "korkat" av mig att ha försatt mig i en situation där jag varken hade hem eller jobb. Jag bevärdigade mig inte ens med att svara. Hon hade helt klart missat hela poängen med varför jag gjorde det jag gjorde. Och också uppenbarligen missat, att jag inte har beklagat mig en enda gång över min situation och är lyckligare än vad jag någonsin har varit...
