Dä ä bar å åk!
Den talade kraftfullt till mig. Nästan som om den var skriven till mig. Ett tecken?
Egentligen behöver man inte tveka. Varför tveka? Det är ju bara att kasta loss.
Luta sig tillbaka och lita på att Livet för en dit man är menad att vara just nu.
Precis - just nu. Prova vingarna och flyga just nu, för att sedan återvända till boet.
Alla praktikaliteter löser sig, för de är just bara det - praktikaliteter.
När man är på rätt väg, när man lever i samklang med sitt sanna "jag", då löser sig allt.
Då ser man lösningar istället för hinder. Det är min övertygelse.
Med metta / Emma
Det är väldigt modigt att bara kasta sig ut. Jag blir alltid så imponerad av folk som gör det. Flyttar till andra städer och pluggar, besöker andra länder och är borta läääääänge (som du när du var volontär), folk som vågar prova på helt nya saker och lämna det där trygga bakom sig och lita på att allt löser sig och att man faktiskt bara måste ta det där steget ut.
Hejja Emma! Det var faktiskt en sån där inspirationsbild som fick mig att boka biljetten till Mexico. Tänk vad ett litet tecken från cyberrymden kan få en att göra :-) Tror som du att alla praktikaliteter löser sig!
Hej Emma!
Jag har inte hunnit läsa igenom hela din blogg (än) men kan inte vänta med att skriva kommentar :)
Jag snubblade in här via din kommentar på HannaP's blogg där hon skrev om hur hon mådde.
Jag tror jag bestämde mig för att läsa kommentarerna i hopp om att någon skulle berätta att de också mått sådär men mår bättre idag.
Och jag fastnade för din kommentar och fastnade ännu mer för din blogg.
Jag blev jättenyfiken på dhamma. Jag tror jag behöver förändra mitt sätt att tänka... Jag är en högpresterande men alldeles förvirrad person just nu.
Hur hittade du dhamma? Var börjar man? Vad kan jag göra för att göra en resa liknande din?
Tina: Tack för dina peppande kommentarer! Precis så känns det, som att jag måste ta detta steg. Jag är egentligen inte rädd för steget i sig, det är mest min "pliktkänsla" och lojalitet mot allt jag har här i Sverige som gör att det tar emot lite. Men jag ska lyssna på rösten som viskar i hjärtat, för jag känner stark tillit till den. Jag är en fri fågel och vet att denna flygtur kommer gynna alla i min omgivning (och kanske även världen i stort) på lång sikt, på ett eller annat vis.
Greken: Juste, jag minns att du fick ett liknande tecken :) och för din del verkar ju resan ha varit bland det bästa du gjort! Jag tror att livet ganska ofta pekar ut riktningen åt en, det gäller bara att vara lyhörd för det.
Anna: Wow! Tusen tack för din kommentar! Vad glad jag blir! Det är precis sånt här som jag har hoppats att min blogg ska bidra till. Det gläder mig att du fastnade för min blogg och vad underbart att du har blivit nyfiken på dhamma! Eftersom jag känner starkt hur positivt dhamma har påverkat mig och mitt liv så värmer det verkligen att kunna inspirera andra till att nosa på denna fantastiska lära. Du har ju skrivit din mailadress så jag skickar ett mail till dig och svarar på dina frågor :)
Haha, ja men eller hur. "joråsåatt" - underbart skrivet. Jag vet EXAKT hur man uttalar det på bästa sätt och jag håller med om att Minna verkligen ser ut som en sån, haha :D Hon hjälpte ju dock till på sitt sätt. Typ kasta skruvar lite här och där, slåss lite med skruvmejseln, vifta med en liten plastbit och dylikt. Mycket mysigt och väldigt fint med en 'hjälpande' hand ;)
