Att tjäna i dhamma


...ett annat alternativ skulle kunna vara att hänge mig helt och fullt åt den personliga utveckligen (eller "andliga" utvecklingen, om man så vill). Bosätta mig i Thailand en tid, studera och praktisera hos min lärare där, kanske hjälpa henne med verksamheten eller jobba lite i svenska skolan/förskolan om de har plats för någon med min kompetens, kanske göra några tempelretreats i Suan Mokkh och sova på betong iklädd vita skynken och äta grå sörja (låter lockande) :) Eller resa till Indien och spendera tid på ett ashram. Eller långtidsserva på Lyckebygården i Ödeshög. Bo och leva på gården, serva på och mellan kurserna, leva nästan-nunne-liv, själv sitta tiodagarskurser emellanåt och besöka nära och kära på de lediga dagar som man får ibland mellan kurser.

Men jag vill inte fly eller fatta förhastade beslut. Jag vill ha tålamod och känna att jag har något meningsfullt att resa till. Åka TILL något, inte FRÅN något. Jag trivs ju med mitt liv rätt bra som det är nu, även om det finns en längtan där inne i hjärtat. Den inre rösten viskar och kanske borde jag lyssna på den.

Missförstå mig inte. Jag älskar mitt jobb och känner stor kärlek till mina patienter, men faktum kvarstår; jag sätter plåster på sår. Jag drar inte upp människors problem med rötterna. Eftersom dhamma är det enda som verkligen har hjälpt mig på djupet, växer inom mig en längtan att sprida dhamma till andra. Att tjäna andra i dhamma. Om jag nu vet att detta är den väg som verkligen gör mig lycklig, borde jag då inte vandra helhjärtat på den?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0